torsdag 20 januari 2011

Funderingar över livet nu för mig och andra drabbade

Jag såg statistik på att ryggbedövning ges fortfarande vid en mycket stor andel av alla förlossningar i Sverige. Lite olika i olika län men i runt tal, vid mellan 50-65 % av alla förlossningar ger man ryggbedövning. Därtill kommer alla andra operationer där man också använder ryggbedövning.

Jag kan inte förstå varför man ger ryggbedövning i så stor utsträckning när det kan vara så farligt. För när det slår fel så drabbar det så oerhört hårt. Varför riskerar man det? Framförallt vi drabbade som får leva med handikapp livet ut och även våra familjer, har väldigt svårt att förstå varför den här metoden används fortfarande i så stor utsträckning.

Felbehandlingen vid förlossningen har medfört ett oerhört lidande för oss som har drabbats med en mycket försämrad livskvalitét och ekonomi livet ut bara för att vi skulle föda barn. Vi åkte ju inte in till BB för att vi var sjuka, utan vi skulle "bara föda barn" som så många kvinnor gör under sina liv.  Nu sitter vi här och kommer inte ur, med svåra handikapp och ingen ekonomisk kompensation fast vi har förlorat våra liv.

Den andra kvinnan som jag har berättat om tidigare fick i och för sig en ersättning från regeringen ex gratia på 200.000 kr för något år sedan, men vad är 200.000 kr för ett helt liv förstört?  Inte mycket med tanke på hur mycket det har kostat henne både i lidande och ekonomiskt.

Jag har inte fått någon ersättning alls utan istället har jag  processat mot PSR/LÖF och gått ända upp i skiljenämnd och betalat advokatarvode och ändå inte fått någon ekonomisk ersättning från patientförsäkringen. Dessutom har jag fått anstränga mig väldigt mycket för att söka hjälp och stöd och motivera och förklara för alla människor/läkare och andra vad som faktiskt har hänt mig eftersom jag inte har något orsakssamband fastställt även fast jag tycker att jag har det som jag skrev i mitt förra inlägg.

Jag måste bevisa att det som har hänt verkligen har hänt trots att jag har alla kända, svåra och typiska symtom som kan uppkomma vid felaktigt handhavande av epidural.

Försök att tänka er in i att det här skulle hända er själva eller någon närstående.
Hur skulle ni reagera då?
Skulle ni tycka att det var OK?

"Henri" som har lämnat en kommentar på mitt sista inlägg här på bloggen har kommit med väldigt kloka synpunkter. Han  berättar där om att han har hittat flera på internet som har drabbats av skador efter epidural/ryggbedövning. Jag sökte därför själv på epiduralskador på google och hittade två kvinnor som har skrivit på ett forum om att de har fött barn under hösten 2010 och nu uppvisar de skaderelaterade besvär och är naturligtvis oroliga. De åkte också "bara in till BB för att föda barn". De har ju självklart inte heller tagit med i beräkningen att de kan få men för livet som kan påverka hela deras framtida liv. Nu säger inte jag att de kommer att bli lika sjuka som jag och den andra kvinnan som jag berättar om blev, men jag har full förståelse för om de känner oro.

Ingen kan väl ens i sin vildaste fantasi drömma om att det här skulle kunna hända bara för att man ska föda barn

Det kan ju leda till ekonomisk katastrof för oss och våra familjer när vi får ta alla fördyringar själva som uppstår på grund av våra sjukdomar som har orsakats av felbehandlingen vid förlossningen.Vi kan inte vara ute i  arbetslivet längre för vi kan och orkar inte  arbeta. Så vi kan inte bidra till familjens försörjning längre med annat än den "lilla" sjukersättning som vi har. Vi har på grund av det stora inkomstförluster och någon  positiv löneutveckling har vi inte haft på många år.

Yrkeskarriären bara försvann i ett slag och helt plötsligt är vi lågavlönade förtidspensionärer utan att kunna göra något åt det. Vi får väldigt mycket mindre pension än om vi hade kunnat arbeta kvar på våra jobb.Vi har stora fördyringar för vår sjukdom. Dessutom har vi och våra familjer åsamkats ett oerhört stort lidande och många problem till följd av felbehandlingen. Våra sociala liv är betydligt sämre än det var innan förlossningen. Vi orkar så mycket mindre än tidigare och klarar t ex inte av att städa hemma och en hel del annat som vi inte heller klarar av längre. Vi måste ha hjälp med så mycket som vi klarade av själva tidigare. Sånt som "friska" människor tar för självklart. Våra liv handlar numera mer eller mindre om vår sjukdom. Om hur vi ska klara av dag för dag med intag av mediciner i rätt tid med behandlingar och biverkningar av mediciner. Planera så att det inte blir medicinglapp precis när vi ska göra något viktigt. Att få livet att fungera så bra som möjligt för oss och våra familjer och att orka med våra liv och att hålla oss på benen. 

Vi har inget annat att välja på, vi har ingen valfrihet längre.

Jag undrar över varför inte vi patienter som har råkat illa ut med ryggbedövning får ersättning i form av skadestånd och livränta?

Det är ju inte vårt fel att vi blev felbehandlade, vi kunde inte ha gjort något annorlunda.

Hur kan vi bli ansvariga för konsekvenserna av felbehandlingen?

Hur blev det bara vårt problem?

2 kommentarer:

  1. Jag har också erfarenheten att skador som uppkommer i samband med förlossningar inte tas på allvar. Det finns nog tyvärr ett stort mörkertal vad gäller olika komplikationer vid förlossningar.

    Dessutom verkar inte kunskapen inom förlossningsvården vara så bra vad gäller vilka metoder som är vetenskap och beprövad erfarenhet, utan det är mer en "låt gå"-filosofi som råder,"det hade hänt ändå".

    Min skada, bristning på ändtarmen och läkemedelsfelbehandling, som jag fick 2006 i samband med förlossning, anmälde jag 2007, fick avslag i slutet av 2007, begärde omprövning i början av 2008, fick rätt angående läkemedelsfelbehandling 2010 men avslag för sfinkterskadan, begärde omprövning 2010 för sfinkterskadan och jag har precis (igår 21/1 2011) fått underlaget från LÖF som ska skickas till patientskadenämnden.

    Det PM som skickas till patientskadenämnden skrivs ihop av LÖF (!). Och det är otroligt hur LÖF har lyckats sammanställa min orsakssambandsbevisning till något helt osammanhängande.

    Patienten har bevisbördan, men LÖF har uppgiften att presentera bevisen för patientskadenämnden mha PM, som LÖF har författat. Hur kan det vara patienträttssäkerhet?

    Bra att du gjort denna blogg, Anita, och styrkekramar till dig!

    /Valkyria

    SvaraRadera
  2. Tack Valkyria!

    Du verkar vara en stark kvinna så lycka till med allt!

    Ja vi patienter har bevisbördan fast vi har blivit så sjuka av felbehandlingen så måste vi drabbade "bevisa" sambandet. Trots att man kan tycka att det är ganska uppenbart när vi åkte in friska till förlossningen.

    Ja visst är det märkligt att det PM som ska skickas till patientskadenämnden skrivs ihop av LÖF som är vår motpart.

    Är inte det jäv? Vilken patienträttssäkerhet verkligen!
    Jag håller helt med dig!

    "Davids kamp mot Goliat" ligger ju nära till hands att tänka.
    Vilka chanser har vi att vinna?

    Det mest anmärkningsvärda är att LÖF:s verksamhet finansieras med "våra skattepengar"!

    Styrkekramar till dig också!

    Anita

    SvaraRadera